Hon är gnällig dottern. För pappan som är hemma hela dagarna, nästan outhärdligt gnällig. Hon har varit konstant gnällig i en vecka. Så gnällig så att vi har tänkt att det måste vara något fel på henne. Vi har tagit febern minst en gång om dagen, klämt på magen, pickat på öronen och letat prickar. Men hon verkar frisk. Frisk som en nötkärna. Hon verkar bara ha för avsikt att testa hur stabila hennes föräldrars psyken kan tänkas vara.
Vi är dåliga på att uppdatera. Vi vet. Men det blir liksom fel om bloggen börjar kännas som ett måste. Det är livet som kommer emellan. Ni vet hur det är.
Siri har i alla fall hunnit bli tio månder och kutar runt i lägenheten som en liten duracellkanin. Hon har precis fått kläm på att ställa sig upp utan hjälp av möbler så nu har vi barnsäkrat ALLT!
Mamman har under föräldraledigheten umgåtts mycket med fina tvillingpappan. Det är märkligt att folk inte verkar kunna tänka sig att man faktiskt kan umgås över könsgränserna utan att det är nåt fuffens på gång.
När vi varit och fikat på stan med våra barn (som det för övrigt skiljer 6 månader mellan) så har inte mindre än två personer frågat om vi har trillingar eller om de är syskon alla tre. Vad är mest sannolikt tycker ni? -Att två vuxna av motsatt kön fått trillingar (där en av kidsen tydligen är en undernärd dvärg med tanke på att hon är ett huvud kortare) -Att två vuxna av motsatt kön lyckats få tre barn helt fruktansvärt, nästan äckligt, tätt. Så tätt att de efter tvillingfödseln måste ha lyckats bli gravida igen på bb. -Att två vuxna av motsatt kön är kompisar och tar en fika med sina barn?
Då har dagen kommit när Lill-korven kan stå på egna ben! Det här med att lära sig krypa är något hon tänkt hoppa över. Försöker man uppmuntra henne till det blir hon skitsur och grinar. Hon står hellre korta stunder utan stöd, går runt bordet men framför allt ägnar hon sig åt favoritsysselsättningen som är gång med gåvagnen. Den här utvecklingen har gjort att vi behövt inhandla en boxningshjälm och lika glad är hon med den på som utan! Bara hon får stå på egna ben!
Siri mumsar pannkaka. Mamman tänker: Det känns lite torrt. Snillet plockar fram frysta blåbär. Mosar och blandar. Blåbär blir blått. Blått överallt. Blåbär går inte bort -inte på kläder och inte på barn.Snillet kommer på sig i sista sekunden. Strippar barnet. Kläderna klarar sig. Barnet blir blått.
Lill-korven har fått sin första tand. Den upptäcktes av en slump idag när mamman skulle pilla ut en halv banan ur munnen på henne innan hon satte den i halsen. Hon är nämligen rätt glupsk när det gäller frukt den där ungen. Hon liksom hugger bananen innan man hunnit reagera och tjopp! så sitter hon där med en livsfarligt stor tugga i munnen.
Stolta som föräldrarna är över barnet (eller tanden) så har diverse människor under dagen kört in fingarna i munnen på korven och sagt ahaaaa. Vi har även försökt få en glimt av den med hjälp av en ficklampa och tvångsöppning av gapet. Vi hann se det lilla grynet en kort sekund innan korven tyckte att det räckte och började fladdra med tungan för glatta livet.
Vi sänkte spjälsängen för två veckor sen och tre timmar senare hade Siri dragit sig upp med hjälp av spjälorna och stod där på kalviga ben. Hon har dessutom flyttat hemifrån (igen) eller i alla fall till eget rum...där hon sover ca 3 av 8 timmar under natten.
Att det varit snålt på inlägg ett tag ber vi om ursäkt för. Vi har ju som sagt haft skiftbyte här hemma. Pappan är nu ledig på heltid och mamman har precis påbörjat nya äventyr så det har tagit oss ett tag att acklimatisera oss. Men nu lovar vi att det ska bli andra bullar!
Pappan tar vid. Lill-korven tyckte att Pappan skulle få en mjukstart på sin föräldraledighet så de låg kvar en bra stund i sängen trots att det var frukost och lekdags!
Julafton var en riktig höjdare. Man fick mycket och god mat, fick vara uppe sent och dessutom fick man paket av en konstig gubbe som alla kallar Tomten. På sin första Julafton tyckte Lill-korven det skulle vara kul att avslöja för de andra barnen vem som egentligen är Tomten. Skägget satt dock hårt åt. Kanske det ändå är en riktigt Tomte???
Förlåt alla trogna besökare att vi inte varit flitigare med att uppdatera bloggen men jag (Lill-korven) har haft fullt upp med att käka och växa till mig.
Det här är bloggen om oss, fina pappan, feministiska mamman a.k.a Bosse och Lill-korven. En familj som ganska nyss blivit tre, boendes i stan nära tågen.