fredag 26 juni 2009

Å så var det den gången Siri kom till världen.

00.00 den 24/6 vaknade mamman med lite lätt mensvärk, inget konstigt med det, förvärkar hade ju börjat bli vardag.

02.00 Hmmm, det börjar bli lite misstänksamt. Värken kommer ju var 5:e minut.

04.00 Ringer mamman till förlossningen och väcker pappan för att meddela att hon eventuellt håller på att föda barn. (Chockad som hon var, var det faktiskt så mamman uttryckte det när hon pratade med förlossningen och barnmorskan skrattade i luren och menade att jo, det låter nog som om en bebis är påväg)

06.00 Pappan börjar känna sig lite stirrig och tycker att det är dags att åka in. Mamman som fortfarande tror att allt är en lögn går motvilligt med på det.

07.00 Blir vi hänvisade till ett undersökningsrum för att kontrollera bebisens hjärtslag och om mamman öppnat sig så att det är dags att läggas in på förlossningen. I väntan på barnmorskan säger det PLUPP och Mamman säger förvånat -OJ, nu gick nog vattnet (observera ordvalet nog när det ser ut som om någon hällt en hink vatten i brallorna) Vi blir inlagda men mamman hade bara öppnat sig 1 cm.

08.00 Värkarna börjar göra riktigt ont men mamman som hela tiden haft en piece of a cookie plan där epidural endast var sista utvägen säger snusförnuftigt att vi börjar med "the light stuff" och provar akupunktur. Efter 30 sekunder med nålarna är hon som förbytt, blir skitförbannad för att det inte hjälper och kräver att narkosläkaren ska komma NU!!!

09.30 Epidural..Ahhhhhhhhhhh......Heaven!

12.00 Bebisen har bråttom för nu är det plötsligt helt öppet!

12.00-14.00 Nu får mamman inte ta mer epidural (man reglerar nämligen dosen själv med en liten knapp) Men hon tjyvtrycker ändå på knappen några gånger när ingen ser.

14.00 -15.19 Krystvärkar. Helt sjukt ont. Lustgasen är mammans bästaste bäste vän. Mamman får panik, gråter hysteriskt och säger att hon har ångrat sig och vill åka hem, skriker som en stucken gris så att barnmorskan säger att hon får tinnitus. Pappan är en klippa, lugnar och tröstar.

15.19 Tittar en något medtagen och tjock liten tjej ut. 51 cm lång och 3920g (eller var det kg?) Den sjukt stora svarta kalufsen vete fasiken var den kommer ifrån. Mamman är ju egentligen Emil-i-lönneberga-blond och pappan är inte mörk han heller.

Ps. JA! Det var värt allt!

Inga kommentarer: